Det som ska sonas

Det som ska sonas är en väldigt stark debut av Olle Lönnaeus och jag gillade boken redan efter första sidan. Boken handlar om Konrad, en journalist, som kommer tillbaka till Tomelilla där han växte upp. Signe och Herman har hittats döda och Konrad måste nu återvända till det samhälle som han har jobbiga minnen ifrån. Där väntar hans adoptivbror Klas och Sven som var Konrads bästa kompis när de var unga.

Konrad sugs allt med in i sin egen historia och det verkar som om allt som händer idag hänger ihop med det som hände igår. Nu när hans adoptivföräldrar är döda börjar tankarna gå till Agnes, eller Agnieszka, som är hans biologiska mamma. Vad hände med henne? Varför lämnade hon Konrad ensam?

Berättelsen pendlar mellan minnesbilder från Konrads uppväxt och nutid. Att så skickligt leda läsaren genom historien gör nog att det här blir en av de bättre deckare jag har läst på länge och jag förstår varför Svenska Deckarakademin ville ge honom debutantpriset 2009! Men det här är nog, egentligen, ingen deckare utan jag uppfattade att boken pendlade mycket mellan deckare å ena sidan och en roman å andra sidan, där det är berättelsen om Konrad, personerna i hans närhet och vad svek kan göra med människor som står i fokus och inte själva mordet. Jag fick uppfattningen att Konrad under hela sitt liv har flytt från någonting oidentifierbart och då fanns morden på hans adoptivföräldrar där som en trovärdig anledningen att åka tillbaka till Tomelilla för berättelsen att komma igång.

Men Olle Lönnaeus berättarstil lyfte boken som helhet och jag ser redan fram emot hans nästa roman Mike Larssons rymliga hjärta. Så läs den här boken om ni inte redan har gjort det!

Författare: Olle Lönnaeus
Förlag: Damm Förlag
ISBN: 9789173515788
År: 2009