Skip to content

Det som ska sonas

16 augusti, 2010

Det som ska sonas är en väldigt stark debut av Olle Lönnaeus och jag gillade boken redan efter första sidan. Boken handlar om Konrad, en journalist, som kommer tillbaka till Tomelilla där han växte upp. Signe och Herman har hittats döda och Konrad måste nu återvända till det samhälle som han har jobbiga minnen ifrån. Där väntar hans adoptivbror Klas och Sven som var Konrads bästa kompis när de var unga.

Konrad sugs allt med in i sin egen historia och det verkar som om allt som händer idag hänger ihop med det som hände igår. Nu när hans adoptivföräldrar är döda börjar tankarna gå till Agnes, eller Agnieszka, som är hans biologiska mamma. Vad hände med henne? Varför lämnade hon Konrad ensam?

Berättelsen pendlar mellan minnesbilder från Konrads uppväxt och nutid. Att så skickligt leda läsaren genom historien gör nog att det här blir en av de bättre deckare jag har läst på länge och jag förstår varför Svenska Deckarakademin ville ge honom debutantpriset 2009! Men det här är nog, egentligen, ingen deckare utan jag uppfattade att boken pendlade mycket mellan deckare å ena sidan och en roman å andra sidan, där det är berättelsen om Konrad, personerna i hans närhet och vad svek kan göra med människor som står i fokus och inte själva mordet. Jag fick uppfattningen att Konrad under hela sitt liv har flytt från någonting oidentifierbart och då fanns morden på hans adoptivföräldrar där som en trovärdig anledningen att åka tillbaka till Tomelilla för berättelsen att komma igång.

Men Olle Lönnaeus berättarstil lyfte boken som helhet och jag ser redan fram emot hans nästa roman Mike Larssons rymliga hjärta. Så läs den här boken om ni inte redan har gjort det!

Författare: Olle Lönnaeus
Förlag: Damm Förlag
ISBN:
9789173515788
År: 2009

Tågstation, böcker och Harry Potter

15 augusti, 2010

En helg 2008 så hyrde jag och min dåvarande pojkvän en bil för att ta oss upp till Alnwick Castle. Då jag bodde i nordöstra England och hade fått veta att delar ur Harry Potter hade filmats just där –  som Hogwarts –  så ville jag nu se slottet. Vi åkte mot Alnwick och det var nästan så att jag missade med lyckades svänga av i rätt rondell. Precis innan rondellen så såg vi en skylt med en pil och ”Barter Books” som pekade mot vänster men just då ignorerade vi skylten och fortsatte mot Alnwick Castle. Det blev ett mysigt besök och slottet var otroligt vackert med omgivningarna. När vi var klara med vårt besök så tog vi oss tillbaka och lyckligtvis så hamnade vi i samma rondell som tidigare. Denna gång ignorerade vi dock inte skylten utan körde upp till butiken.

Photo by: Eve Saint-Simmons http://www.flickr.com/people/iknow-uk/

Utanför bokhandeln så ser det ganska litet ut och inte alls särskilt märkvärdigt. Men när vi steg in genom entrén och såg alla hyllor fulla med böcker var det som nästan som att stiga in i någons bibliotek. Till vänster fanns en öppen spis och framför det en soffgrupp i rött skinn som det satt besökare i och läste framför brasan. Genast så steg mysighetsfaktorn med ett par hundra procent. Ju längre in i butiken jag kom, desto mer böcker fanns det. Hyllor, hyllor och åter hyllor fullproppade med alla slags böcker man kan tänka sig.

Innan Barter Books flyttade in i huset hade det fungerat som en tågstation, vilket förklarar storleken på bokhandeln. Förutom rummet vid entrén var det 2 stora salar och ett par mindre rum som huserade barnböcker, skivor och fler böcker och i en av salarna fanns det en otroligt vacker målning av flera författare tillsammans så det såg ut som dem tittade ner över butiken och böckerna.

Efter ett par timmar så kom vi därifrån med en handfull böcker och det blev ett par besök till dig innan jag flyttade tillbaka till Sverige den sommaren. Barter Books blev dock snabbt en av mina favoritplatser och jag vill gärna få en anledning att åka tillbaka dit igen.

En liten hattaffär på hörnet

13 augusti, 2010

Efter ett par böcker nu så kände jag att det var det dags för en ganska lättsmält ”feel-good” bok den här gången. Så när jag gick förbi Pocket Shop så fick jag med mig En liten hattaffär på hörnet och genast när jag började läsa den så gillade jag den!

Ellie Matthews får ärva en liten hattaffär i centrala Dublin när hennes mamma plötsligt dör. När ett fastighetsbolag kommer med ett anbud att köpa hattaffären, då dem har planer på att riva och bygga ett stort köpcentrum, börjar Ellie tveka lite om hon verkligen vill sälja affären. För kan hon verkligen sälja hattaffären som har varit hennes mammas i över trettio är. I boken får vi även följa en del kunder som besöker hattaffären; den nye borgmästaren som inte har shoppat kläder på år och dar och modellen som ska ställa upp i en Damernas Dag. Men kunden som gjorde intryck på mig var en liten kille som ville ha en minneshatt till hans farmors hundraårsdag och krävde att hela hennes liv skulle finnas med på hatten.

På framsidan av boken finns det ett citat från Länstidningen Östersund: ”det här är nog den gulligaste bok jag har läst på många år!” och jag är beredd att hålla med recensenten. Boken hamnar i samma gullighets-kategori som The knitting circle av Ann Hood och det här är en bok som verkligen får en att må bra, nästan så det blir lite löjligt. För allt verkar gå bra för Ellie efter att hon tar över hattaffären. Hon har vänner som ställer upp i vått och torrt, kunderna strömmar till affären och hon börjar dejta en manager som hon träffar när han kommer för att låna en propp och så kampen om den lilla hattaffären mot det stora byggbolaget.  Men trots det så gillade jag boken och den lämnade efter sig en behaglig känsla när jag väl hade lagt ifrån mig boken.

Författare: Marita Conlon-McKenna
Förlag: Norstedts
ISBN: 978113020389
Original utgåva 2006
Pocket utgåva 2009

Om att skriva recensioner

13 augusti, 2010

Jag har insett att det här projektet har gett fler utmaningar än vad jag tänkte mig från början. Först trodde jag att det skulle bli svårt att hålla uppe tempot med att läsa två böcker i veckan, men det har visat sig vara enklare än den andra utmaningen som dök upp. Nämligen att skriva recensioner. Än så länge har jag orkat läsa de två böckerna som jag ska och jag har skrivit om dem.

I början trodde jag att det skulle bli en enkel sak det där  men det är ju en hel konstart i sig att recensera böcker har det visat sig. Nu när jag läser har jag allt mer börjat fundera på boken på ett sätt som är nytt för mig; vad tycker jag om boken egentligen. Vilka passager är bra, hur är karaktärerna i boken, miljön osv? Men jag måste hitta strukturen.

I början av sommaren kom en retorikcoach och höll en föreläsning och en workshop till dit jag praktiserar. Workshopen var väldigt givande och vi fick en hel del bra tips att tänka på och lathundar för hur man strukturerar upp texter, vilket har varit guld värd. Så igår började fundera på om det fanns liknande lathundar för hur man kan strukturera upp recensioner så att de blir bra och framförallt intressanta att läsa. Genom en sökning så stötte jag på denna sida som har en liten mall, som jag tänkte försöka följa.

Har ni några bra tips på att skriva recensioner? Dela gärna med er av er favoritrecension också!

Black Boy

12 augusti, 2010

Richard Wrights självbiografi Black Boy som kom ut på 40-talet i USA handlar om hans egna uppväxt i den amerikanska södern. Boken börjar med att han som 4-åring leker med elden i eldstaden vilket leder till att hemmet brinner upp. I och med det blir familjen bostadslös och får flytta runt mellan olika adresser tills de slutligen flyttar in till Richards mormor i Arkansas när modern får en stroke och blir sängliggandes. Då har fadern hunnit att fly familjelivet och flyttat ihop med en yngre kvinna och Richard har redan hunnit med att prova alkohol och han har aldrig hunnit med ett helt år i samma skola innan det var dags att flytta igen. Mormodern är starkt religiös tillika hans moster som också bor där, detta präglar livet hemma och han blir ofta utsatt för tillrättavisningar och får höra att han är oduglig. När Richard erkänner att han inte själv tyr sig till guds ord slutar flera familjemedlemmar att prata med honom.

Boken är en stark berättelse om hur han levde under fattigdom och i ett till synes kärlekslöst hem. Det är även en berättelse om hur det var att växa upp med rasismen ständigt närvarande och han får möta den gång efter gång och han frågar sig själv många gånger varför de vita tror att han är annorlunda.

Genomgående i boken så lyckas han med att använda ett språk som inte är anklagande utan ett konstaterande att så här såg hans uppväxt ut och man får lätt att tycka om huvudkaraktären. Han låter läsaren veta att det inte är en enskild persons tyranni som han är offer för utan den värld som han föddes in i.
Stilen på språket som han har gör att boken i mångt och mycket känns som en roman att läsa, så den här boken passar även för dem som egentligen inte gillar självbiografier men hemska uppväxter som utgångspunkt.

Två veckor senare

10 augusti, 2010

Nu har det gått två veckor sedan jag startade här. Jag har fått mer respons på både bloggen och projektet än vad jag först trodde att jag skulle få efter så pass kort tid, vilket är jättekul! Det är en hel del besökare här och jag är glad att det är så många som vill följa projektet.

På dessa 14 dagar har jag läst ut 6 böcker. Jag har hunnit läsa mer än vad jag trodde och har blivit bra på att hitta dem där stunderna då en bok är ett bra sällskap för att fördriva tiden och har fått in rytmen så att jag kan hinna med de resterande böckerna. Jag har numera cirka 10 böcker i högen ”att läsa” och fler kommer nog att adderas dit ju längre tiden går men just nu håller jag på med Black Boy av Richard Wright efter ett tips från en vän. Tack och lov för svenska bibliotek säger jag bara! Bibliotikarien på Stockholms Stadsbibliotek fick springa ner i magasinet två gånger för att hitta den boken då jag prompt ville ha den engelska versionen. Dessutom så har jag börjat planera Bok & Biblioteksmässan som kommer att gå av stapeln i Göteborg den 23-26 september vilket jag verkligen ser fram emot.

Främlingen i huset

9 augusti, 2010

Främlingen i huset handlar om doktor Faraday som av en slump blir husläkare åt familjen Ayres på Hundreds Hall som en gång var ett vackert gods på den engelska landsbygden men numera är slitet och håller på att falla ihop. Familjen Ayres, som består av en en änka och hennes två vuxna barn, har blivit alltmer isolerade och ses sällan ute i samhället sedan mannen dog och ekonomin inte är lika god som tidigare. Sonen har krampor efter sina krigsskador och dottern bor fortfarande hemma för att ta hand om sin bror och sin mamma som börjar alltmer känna av åldern. När doktor Faraday blir kallad till huset blir det en början av en stark vänskap mellan Faraday och familjen och han får bevittna konstiga händelser på Hundreds Hall.

Genom boken får vi känna av de klasskillnader som fanns under 1940-talets England och hur godsägare många gånger fick kämpa för att hålla godset i skick. Boken var välskriven och jag kom snabbt in den vilket gjorde att jag stundtals fick svårt att lägga ifrån mig boken. Spökhistorien, som annars inte tilltalar mig så mycket, kändes mer diskret då det centrala i boken var familjen Ayres och doktor Faraday samt deras relation. Det var även en intressant splittring genom boken mellan tron på läkarvetenskapen genom doktor Faraday och paranormala fenomen på andra sidan.

Om boken:
Författare: Sarah Waters
Förlag: Natur & Kultur
ISBN: 9127121038

Utgiven: 2010